Okej, jag har någonting stort och viktigt att berätta, något som jag har klurat på ett tag men inte velat skriva om innan allt var helt klart. Men vi kommer till det, jag tänkte börja med att berätta vad jag har gjort sen sist, vilket inte är speciellt mycket. I tisdags träffade jag L och hennes kompis och vi gick och käkade på vegstället vi åt på tidigare, deras mat är verkligen helt otrolig! Jag var trött och seg men glad att jag tog mig ut och fick säga hejdå, kramades vid hennes port och gick sen hem, med en liten ledsnad i bröstet.
I onsdags släpade jag mig till jobbet, med ett stopp på ett apotek på vägen. På haltande spanska försökte jag säga att jag ville ha hostmedicin, men det hela slutade med att jag fick en halv läkarundersökning (ni vet med en liten träpinne och en ficklampa ner i halsen och klämmande på lymfkörtlar och allt det där?) innan jag fick en flaska hostmedicin och halstabletter. Så ovant att få ett sånt bemötande på apotek, men jag tänker att det kanske inte är så ofta jag går in på ett apotek hemma med samma nivå av förvirring. Väl på jobbet och med medicinerna i kroppen tänkte jag att jag var redo att köra på, men det var som att springa i vatten, det gick trögt och tog massa energi, och när dagen var slut tog det mig nästan dubbelt så lång tid att gå hem. Torsdag och fredag var jag sängliggandes hela tiden, förutom en kort stund på torsdagen när jag skulle ut och handla. I trapphuset möter jag en granne (en skitsnygg granne för övrigt?!) som håller på att bära upp sin cykel, där stod jag febersvettig och darrig och förbannade detta mötes dåliga timing. När jag kommit ner för trapporna var jag genomsvettig och var nära på att vända tillbaka upp och gå och lägga mig, men jag behövde verkligen handla. Observera att min affär ligger 2 minuter bort, om ens det, men det var det värsta. När jag äntligen kom hem igen var jag skakig och kallsvettig och illamående och ville mest dö en stund. Vaknade fredag morgon och insåg att jag inte kunde gå till jobbet i det skick jag var i. Det är lustigt att jag har försökt bekämpa denna monsterförkylning i typ en vecka men precis när jag trodde att den var borta slog den till med full kraft. Det var längesen jag var såhär dålig, fy.
I lördags frågade M om jag var frisk nog att följa med till stranden, och jag var tillräckligt pigg för att vara utled på att ligga hemma, så jag sa ja och tog mig ner till Barceloneta för att möta upp henne, när jag kom fram rann svetten om mig, trots att jag åkt metro med ac hela vägen dit. Men det var underbart att komma ut, att få doppa en febrig kropp i vattnet och se lite solsken. Självklart tog den utflykten alla krafter så jag åkte hem och tvärsomnade.
Igår gjorde jag i ordning matsäck, packade ner en bok och gick till pl Catalunya och satt där och läste hela dagen. Jag orkade inte göra så mycket annat, men hade ingen lust att ligga hemma heller. Älskar att bara sitta och titta på folk. Hade mycket att tänka igenom också, mycket som for runt i huvudet.
För det var ju det, det där jag skulle berätta. Jag har sagt upp mig från jobbet och bestämt mig för att åka hem till Sverige igen. Den 16 september åker jag hem, då tar det här äventyret slut för den här gången. Jag har tänkt på det här ett tag, och det känns som rätt sak att göra just nu, självklart känns det tråkigt att lämna Barcelona för Vässlan, men ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns det. Det är jag som har bestämt det, det är mitt val, och jag tror att det blir bra. Eller jag vet att det blir bra. Anledningen är allt och inget, men mest en känsla av att tappa farten litegrann, magkänslan sa åt mig att åka hem, och jag litar på den. De två veckor som är kvar ska jag bara njuta av staden, av solen, av stranden. Ladda batterierna liksom. Sen ska jag åka hem till prinsessrummet, till att bo hemma, till att börja om från 0 igen, fast ändå inte. Och kanske kommer jag tillbaka, det här är inte min enda chans i livet, det kommer fler.
Imorgon ska jag gå och rösta, det kan bli spännande! Nu ska jag försöka sova bort den sista envisa biten av min förkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar