åskan

Det smäller i hela lägenheten av åskan just nu, mullret ramlar ner och smiter in genom öppna fönster, förhöjd av bergen runt staden och av akustiken i luftrummet utanför köket, det är helt sanslöst mäktigt!
   I vanlig helganda har jag mest gått omkring i en halvvaken dimma, sov jättelänge, åt frukost och sov lite till, väckt av en obehaglig och sorglig dröm. (Jag sitter mitt emot storasyster och pratar och avbryter mig mitt i för att säga "du är inte här, eller hur?" och hon svarar bara "nej" då vaknade jag och tänkte att nu räcker det med sömn ett tag) För några timmar sen gick jag ut för att köpa bröd och få lite frisk luft. Jag satte mig på en bänk och började läsa Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Den utspelar sig i Barcelona och därför fick jag den av pappa innan jag åkte. Redan efter cirka 20 sidor nämns grevarna d'Urgell och Borrell vars namn idag finns på två långa gator som jag passerar till och från jobbet. Bara en sån sak. Tyvärr är det ont om bra platser att sitta på nära mig och luften var kylig så jag blev inte sittandes så länge. Jag hade köpt kakor eftersom min menskropp vrålar efter choklad, efter socker, efter vad som helst som är sött. (Suck, som om jag vore någon amerikansk sitcomstereotyp) Jag åt kakor, läste och tittade på en liten pojke som åkte förbi mig om och om igen på sin sparkcykel. När det blev för kallt gick jag hemåt, förbi hotellet där mamma och pappa ska bo när de kommer hit om 3 veckor. Ja, de kommer och hälsar på, jag vaknade imorse av ett sms från pappa där det stod att flyg och boende var bokat. 22 augusti kommer de hit och klappar mig på huvudet!! Åh, jag längtar så galet mycket, och även om 3 veckor är längre tid än jag bott här känns det inte allt för långt bort, tvärtom känns det ganska nära. Äntligen har jag något att verkligen se fram emot! (Jag har även tre veckor på mig att lära mig hitta, plocka ut alla bra hotspots och ta reda på var den bästa tapasen till det bästa priset finns, så att jag kan briljera med mina kunskaper när de kommer. Som det ser ut i dagsläget kan jag ta dem till byggnaden där mitt jobb ligger, och för det första tar det bara en halvimme och för det andra är det inte jättemycket att se)
   Jag funderar allvarligt på att rita upp en nedräkningskarta så jag kan räkna ner dagarna tills de kommer, åh det ska bli så underbart med sällskap. (Och dessutom har de bokat ett trebäddsrum så jag får sova på hotell en hel helg, vilken lyx!)
   Planerna för resten av dagen är betydligt mer diffusa. Eventuellt ska jag träffa en kompis från jobbet, men det är inget bestämt än. Trots mensvärk (som i detta nu lindras av vetekuddesubstitutet minilaptop) vore det fint att få komma ut och träffa människor. I köket står en av mina rumskompisar och diskar undan efter att ha ätit, vilket är väldigt förbryllande för ingen här äter innan 21 i vanliga fall. Ute dånar åskan så högt så ni anar inte, i min telefon planerar kärlekskollektivet sin kväll och jag tänkte läsa en stund och lyssna på åskknallarna som låter som pistolskott.