Så drog arbetsveckan igång igen, dagarna bara springer förbi. Det kändes inte alls lika jobbigt som det brukar att gå till jobbet imorse, min kropp kanske äntligen börjar vänja sig vid arbetslivet. (Det är kanske helt okej att det tar en månad att vänja sig när en har ungefär 40 år framför sig) Helgen var fin och gick som vanligt himla snabbt. Linnéa bjöd hem mig till sig på lördagkvällen och vi satt på hennes balkong och drack öl och åt vattenmelon och pratade om en massa olika saker, tänk vad konstigt det är att lära känna nya personer egentligen, en har ett helt liv att berätta om och ett helt liv att lära känna. Efter ett par timmar gick vi ut och träffade hennes rumskompisar och sen drog de med mig på en barrunda. Det är underbart att få se nya delar av stan, men livsfarligt att göra det med människor som bor här, jag skulle inte ens under pistolhot hitta till de ställena vi var på, jag bara följer med. (Men det är också himla fint, dels att de tar med mig och dels att få se alla de delar jag aldrig skulle hitta annars)
Idag är det bara 2 dagar kvar tills Bella kommer, och dessutom 2 dagar kvar tills jag får mitt NIE-nummer (som jag inte riktigt har förstått vad det är, men det ska tydligen vara bra att ha om en planerar att vara här nere ett tag, vilket jag för tillfället gör)
Enda ledsna i livet nu är att jag igår kväll insåg att kärlekskollektivet aldrig kommer att bli samma sak igen. Det är så många som är på väg bort, och när jag kommer hem kommer många andra att vara borta, hittills har jag liksom tänkt att allt står stilla därhemma och att jag bara kan pick up där jag lämnade allt den dagen jag kommer hem, men det kommer ju vara en helt annan sak. Om ungefär en vecka är det terminstart hemma men inte för mig, tänk att jag har gått ut skolan, det är galet. (Så mycket i livet som "är galet" för tillfället, det har blivit mitt standardsvar på nästan allt, mest för att, tja, det är mycket som på ett eller annat sätt ÄR galet.)
Facetimeade med Bella (och lärde mig att skype funkar bättre än facetime) och vi satt mest och sa "vi ses på onsdag" och "jag kan inte fatta!!!!" för det är sant, jag tänker på att hon ska hälsa på all day men jag kan inte greppa att hon faktiskt kommer att komma hit, till mig, om 2 små dagar.
Det är galet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar