en kvinna, en stad och en gnutta tur

Efter att ha gått upp ur sängen, klätt på mig och pratat lite med mina roomies (det vill säga stammad EH EH EH BIEN! som svar på deras frågor, det här med språket kommer att ta lite tid) gick jag ut i Barcelonasolen. Ett par kvarter bort, raka spåret längs med min gata ligger en relativt stor park och där har jag suttit i flera timmar idag och läst. Jag släpade med mig så många böcker som möjligt, en del följer ett tema, som tex Katedralen vid havet som utspelar sig här i Barcelona och Utvandrarna för att jag har utvandrat litegrann, och så vidare. Just nu läser jag Shantaram som fick följa med mest på grund av sina många sidor och små bokstäver: en bok som räcker länge. På första sidan i boken står det

"Så börjar den, den här berättelsen, precis som allting annat - med en kvinna, en stad och en gnutta tur"

och jag läste det ungefär 5 gånger, tittade upp och log för mig själv. Helt ensam i en park i Barcelona. Och jag tänkte att ungefär så börjar den här berättelsen också, och att läsa det i en bok bara sådär var underbart, allt kändes så sammanhängande. Första delen av boken beskriver rätt ingående när huvudpersonen kommer till Bombay, och det kändes också så perfekt för där satt jag, ny i en stad och nästan drunkade i intryck.
   Att lägga en hel dag på att sitta ensam i en park, jaga skugga och läsa och titta på fåglar (sammetsgråa duvor och fåglar lika gröna som palmernas (bara det, palmer i en park) blad som flög omkring och byggde bo) var jättefint. Mot eftermiddagen gick jag hem, stannade på ett supermarket för att köpa vatten och en nektarin och i mitt rum låg en fläkt som jag tror är min egen?! Hur underbara är inte alla här! När fläkten stått på i ca 3 minuter blev luften sval och jag somnade. Snart ska jag äta mat och läsa vidare. Alla tvivel från imorse är bortblåsta och allt känns mycket soligare och säkrare igen. Jag är så oerhört tacksam för allt.