rutiner

Tänk, tre dagar tog det innan jag skapade rutiner. Tre små dagar som alla sett mer eller mindre likadana ut: Jag vaknar, drar mig och kollar mobilen eftersom jag har blivit galet morgonseg sen jag kom hit. Klär på mig, går upp, bäddar, äter frukost, ligger en stund i sängen och chillar, går till jobbet (idag lyckades jag gå vilse en stund vilket resulterade i att jag kom inrusande på kontoret dränkt i svett och skam 5 minuter för sent) jobbar jobbar jobbar, går hem, sitter framför fläkten tills jag slutar glänsa av svett, pratar med vänner och familj, masserar mina fötter och inspekterar nya skavsårsblåsor (får nya här och var men de flesta försvinner under natten, mina fötter, tillsammans med resten av min kropp, är inte alls vana vid detta promenerande. En skulle kunna tro att jag har åkt hit på rehab) sen går jag och duschar, äter något, läser, somnar.
   Repeat.
   Men det är rätt skönt att ha färdiga rutiner i ett liv som annars är väldigt nytt. Imorse gick jag och handlade och jag hittar fortfarande inte i mitt supermarket, men det är bara en tidsfråga innan jag har klurat ut den labyrinten också. Förhoppningsvis finns allt jag kan tänkas behöva där, det verkar så då det är en rätt välsorterad affär, och jag slipper leta reda på någon annan. Dessutom har jag ju min lilla frukt- och gröntaffär där jag köper bland annat mina darling tomater. Skulle kunna leva på tomater här, de är så galet goda.
   Det som återstår av min dagsrutin nu är en dusch, och eftersom min roomie precis blev klar i badrummet tänkte jag springa in i duschen nu medan den är ledig. (Det här är inget stort problem alls, det har hänt mig typ en gång att badrummet har varit upptaget sen jag flyttade in, och med tanke på att vi är 6 personer som delar på ett badrum är det väldigt bra)
   Jag pratade med mamma och pappa tidigare och varje gång jag pratar med någon av dem så kommer bloggen upp, idag fick jag höra att "det är roligare att läsa min blogg än morgontidningen" (vilket är kul men inte någon jätteprestation med tanke på att jag 1, är deras dotter och de är partiska i frågan och 2, de läser VLT vilket kanske är den sämsta lokaltidningen i hela Sverige) och att mamma "trasslar sig ut på nätet på jobbet bara för att kunna läsa bloggen!" vilken känns som en större prestation med tanke på min mammas tekniska kunskaper (jag vill inte använda ordet 'bristfälliga' här men ni kan tänka er något mindre drastiskt) Om jag visste att det enda som krävdes för att få en bra blogg var att flytta utomlands hade jag ju gjort det för längesedan! Hur det än är med den saken är det jätteroligt att så många läser om vad jag gör, även om jag får lätt prestationsångest och mina dagar som ni märker blir allt mer lika. Men det sporrar också viljan att hålla er uppdaterade, speciellt när ett skypesamtal avslutas med "jaha ska du blogga nu?"
   Då är det lika bra att skriva ett inlägg. Så, tack för ert intresse!