Första natten i mitt lilla rum är över. Solen har gått upp och temperaturen härinne likaså. Jag har sovit oroligt, vaknat flera gånger och undrat vart jag är. Av ren tillfällighet vaknade jag till vid tvåtiden, samma tid som min argentinska rumsgranne kom hem från sitt jobb och knackade på och bad om att få tillbaka fläkten, vilket hon självklart fick. Jag hade tidigare på kvällen panikat lite över det faktum att jag kanske skulle sova när hon kom hem (när hon skulle komma tillbaka visste jag inte innan) och omedvetet lägga beslag på fläkten längre än lämpligt. Trots att luften blev märkbart varmare bara minuter efter att fläkten bytt tillbaka till sin riktiga ägare sov jag bättre, lättad av bytet.
Vaknade, varm, kissnödig och hungrig för ungefär en timme sen, kände ett moln av tvivel blomma upp i mig och ägnade 10 minuter åt att bara tänka över den här helt nya absurda livssituationen. Jag kom fram till att det är okej att vara rädd och ensam, men det är inte okej att ge upp än. Istället gjorde jag frukost och kissade och sen kändes allt betydligt bättre igen. För tillfället är jag tillbaka i sängen, försöker att smida någon slags plan för dagen. Eller ja, försöker räkna ut huruvida jag orkar gå upp och klä på mig nu eller om jag vill sova lite till.
Inser även att jag glömt att packa med mig shorts, vilket kanske är det dummaste jag gjort hittills, annars känns det som att jag har det mesta jag kan behöva med mig. Allt utom förmågan att ta in allt som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar