natten

Igår hade jag min första kvällsupplevelse av staden. Om den är magisk i dagsljus är den lika förtrollande efter solnedgången. Bara att bo i en stad som har fler uteställen än 1 är fantastiskt, och när det dessutom finns små barer, resturanger, krogar, klubbar i varje gathörn längs med varje gata... Det är så mysigt.
   Givetvis var det min jobbarkompis och hennes entourage som återigen tog sig an mig, jag uppskattar verkligen det så himla mycket, att de fortsätter bjuda med mig bara så där. Vi drack öl på ett litet hak och väntade in hennes rumskompis, när hon kom gick vi vidare till ett annat ställe där vi drack vermouth, vilket tydligen verkar vara en grej här. Överallt var det människor, samma helgfirare som jag trängts med på stranden tidigare.
   Det pågår en slags gatufestival här, berättade de för mig igår, där varje stadsdel, en vecka i taget, håller i firandet. Just nu är det i Poble Sec så vi gick dit och förenade oss med massa andra människor, drack öl och lyssnade på ett medryckande och opretentiöst DJ-set som blandade all sorts musik och fick alla sorters människor att dansa. Plötsligt befann jag mig i en folkmassa som dansade på en gata. Jag var där. En av alla som dansade, skrattade, träffade nya människor. Jag var där, i min stad, och kontrasterna mellan mitt liv nu och mit liv för en månad sen hade aldrig varit större.
   Efter en skön promenad hem i sällskap med Linnéa och hennes kompis kom jag hem, gick och la mig och somnade snabbt. Idag har jag egentligen bara legat i sängen exakt hela dagen, laddat upp inför en ny arbetsvecka. På tisdag är det två veckor sen jag kom hit, tiden är så fruktansvärt märklig.

bild på folkmassan på gatufestivalen