fredagstrött

Idag är det fredag, jag förstår inte att en vecka kan vara så lång och ändå gå så fort, men det är vad jag har tänkt på hela dagen. Jag jobbade mitt första dagspass idag efter att ha jobbat kväll tidigare i veckan. Att komma upp kvart i 7 imorse när klockan ringde efter att ha pratat med en gammal vän till klockan 2 inatt, och dessutom inte gått upp innan 10 sen jag tog studenten var oväntat jobbigt, men efter att ha dränkt ansiktet i kallt vatten och klätt på mig var jag på benen som vanligt igen. På väg till jobbet byggdes ett åskoväder upp och det mullrade och blixtrade runt hela staden, varje åskknall ekade upp i bergen. Jag skänkte en tanke av medlidande till alla turister som sett fram emot att ligga på stranden, men för egen del var jag rätt tacksam då jag hann fram till jobbet innan regnet tog ordentlig fart och för att luften blev betydligt lättare efter förmiddagens oväder. Vid lunch klarnade det upp igen och jag åt min lunchsmörgås omgiven av varma solstrålar. En kollega som bott här i flera månader sa att det hade regnat bara ett fåtal gånger under hans vistelse, och det lät väldigt trevligt, även om jag egentligen inte hade något emot regnet.
   Jobbet i sig gick konstigt nog väldigt bra idag, jag slog mitt "personbästa" med dubbelt så mycket och sålde mest av alla idag. Kanske bor det en säljare i mig också. (Kanske, men jag misstänker att det mest handlade om slumpen) Att sluta 16 istället för 21 var också en lyx. Vår arbetsdag är en timme kortare på fredagar och det var jättefint att gå hem i sol istället för tätnande mörker. Väl hemma somnade jag i fläktdraget och sov en timme.
   Jag har inte gjort mycket mer idag än att sova, läsa och äta sen jag kom hem, fredagströttman tog mig i sitt grepp och jag är helt matt. Första jobbveckan tar ut sin rätt nu när den är till ända och allt jag vill är att sova tidigt, länge och djupt. Att få komma hem och njuta av tystnaden som störs endast av min fläkt och mina rumskompisars låga spanska mummel efter att ha pratat en hel dag är jätteskönt. Dagens reflektion är förresten att den spanska språkmelodin inte är helt långt ifrån den skånska. Det låter helt galet, men jag jobbar med flera skåningar och melodin i deras samtal är faktiskt väldigt likt melodin i mina rumskompisars samtal, om en koncenterar sig lite låter det nästan som att de pratar skånska med varandra. Jag antar att det är en sån där grej en märker först när en börjar närma sig något, till exempel ett språk.
   Vad som händer under mina kommande lediga dagar vet jag inte, eventuellt ska jag hänga med min promenadvän, jag hoppas det då det vore fint att komma ut lite när jag har fått kurera mitt trötta sinne med lite sömn.